Utbildningsindustrin

Nya industrin och staden (2)

Utbildningsindustrin

Patrick Quist ringde. Berättade att Linköpings kommun var i Malmö. Frågade: Vad tycker du jag ska prata med dom om? Lansera bostadsmässetanken sa jag. Lars Hågbrandt var stadsbyggnadschef i Linköping. Vi, tillsammans med Jonas Sjölin, kom att arbeta med grundidéerna kring det som i höst visas i Vallastaden. Den grundläggande frågan var var? Vilket område skall exploateras? På 70-talet beslutades att en ny sorts universitet skulle etableras i Linköping. I sann modernistisk anda placerades denna industri (!) på en åker långt ifrån stadskärnan. I samma anda byggdes så småningom en science park. Min fråga till Lars var: Finns det mark att bygga på för att sammanlänka stadens kärna med universitetet? Jodå, Valla. Lars tog dessutom fram ett stort antal alternativa platser. Alla byggherrar tyckte Valla var det sämsta alternativet. Ett c- troligen d-läge.

Argumenten för Valla var dock grundade på fakta och ekonomi. Linköpings Universitet har 18 150 studenter på Campus Valla och drygt 2 000 anställda. Verksamheten omsätter 3,7 miljarder (inklusive Norrköping och Lidingö samt universitetssjukhuset men Valla dominerar stort). Grovt räknat får studenterna 170 miljoner i studielån och bidrag – i månaden. Den ekonomiska effekt Mjärdevi Science Park har kan läggas till. Att detta kan bilda bas, såväl till volym till ekonomi, för att bygga Vallastaden är förstås självklart! Idag talar heller ingen av byggarna i Linköping om Vallastaden som ett uselt läge….

Utbildning är en av våra nya ”industrier”. (I min förra blogg tog jag upp den andra). Svenska städer har insett det och tävlar om att utvecklas som högskoleorter. Perspektivet är ofta att utbildning kommer att lägga grund för framsteg, innovationer och företagsamhet. Alltför sällan diskuteras vad verksamheten i sig har för betydelse och vilka effekter den har för stadens ekonomi och stadskärnans utveckling. Läggs högskolan på åkern får man en effekt, läggs den i stadskärnan en helt annan. Sitter studenterna på kaféerna i centrum blir stadslivet intensivare samtidigt som en väsentlig ekonomisk kraft tillförs. Kraft som också komet från studenternas kulturella engagemang i musik, teater, diskussioner, debatter grundat på nyfikenhet mötesiver, umgängesiver. Studenterna formar staden. Kolla bara de gamla universitetsorterna, Uppsala, Lund… (Mitt i New York går det minst en halv miljon studenter). Detsamma gäller förstås om personalen på högskolan äter sina luncher, handlar sina kläder, mat, smink, går till frisören, tandläkaren.. i stadskärnan.

Högskolelokaler byggs och hyrs ut av Akademiska Hus. Men de är långt ifrån ensamma som hyresvärdar. Förvånansvärt stor del av marknaden är ickestatlig. Högskolorna bestämmer ju själva vem de vill hyra av. Här finns alltså utrymme för kreativa fastighetsägare i stadskärnorna!

Satt jag på ett stadsbyggnadskontor och hade huvudvärk på grund av en tynande stadskärna, där externa köpcentra utarmar staden skulle jag fundera minst lika mycket på det utbildningsindustriella perspektivet som hur jag kan behålla handeln i stadskärnan. Ty handeln följer de pengar som kommer med kunder. Studenter har inte mycket pengar. Men de är många. Och liksom alla med lite pengar så gör de av med det de har…. Dessutom tillför studenterna en möteskultur som stadskärnan är unik att erbjuda. Var jag fastighetsägare i stadskärnan skulle jag förstås tänka till. Det finns ”industrier” där ute med god ekonomi att hyra ut till!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *