Bara om det står SKOLA på huset….

Genom åren har arbetskraftsreserven klarat förändringar i produktionen. Industrialismen drog nytta av arbetarklassens män och sedermera kvinnor. De blev allt från truckförare till förmän. De besatte poster i politik och samhälle. Arbetskraftsinvandringen gav oss välstånd i Koreaboomens efterföljd och byggde folkhemmet. När barnen växte upp klarade de utbyggnaden av förskolan och vården.

Idag ser vi, när 40-talistgenerationen drar sig tillbaka, stor brist på arbetskraft. Samtidigt som vi har många som inte anses anställningsbara. De må vara drop-outs, slow-starters eller nyanlända. De kan har valt fel i skolan, flytt från krig och misär eller helt enkelt ännu inte funnit sin plats. Gemensamt är att de saknar arbete och lever på miniminivå. Graden av egenmakt, den som kommer med inkomst, är låg. Individer som behövs men kanske inte upplever sig som behövda. Individer som många anser skall piskas till jobb. Människor som ska motiveras genom att straffas. Redan bräckliga, ofta traumatiserade, som ytterligare skall förnedras genom budskapet om att det enda de kan få är ”enkla” jobb.

Låt oss vända perspektivet. Samhället behöver alla medborgare. Alla människor har kunskaper. Alla kan lära. Alla kan bidra. Eller som Per Albin Hansson sa för snart 100 år sedan: ”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet”.

Vi måste helt enkel återigen börja se vandra som de tillväxtresurser vi är. Vi måste inse att sedda och bekräftade människor växer. Och att om man inte behövs i samhället så behöver man inte heller samhället. Stig Arne Bäckman har ägnat stor del av sitt liv åt arbete tillsammans med de svaga och tagit en vidare familjeansvar i folkhemmet än många andra. URKRAFT i Skellefteå visade människors potential och Stigge började söka efter hur kompetens och kunskap erövrade utanför den byggnad som betecknas SKOLA kan dokumenteras. Han fann SeQF. En europeisk standard, erkänd av Sverige som borde vara implementerad som en brygga till vårt gängse sätt att validera kompetens. En brygga in i betygssystemet. Ur detta föddes ett valideringssystem med tonvikt på grundläggande branschdefinierade kunskaper på nivåer under gymnasiekompetens.

Utvecklingen kan synas spiralformad. Industrin, så sent som på 70-talet, lät den nyanställde gå parallellt med yrkeskunniga för att lära sig jobbet. De jobben var långt ifrån enkla, men man var snabbt inne i produktion och sysslade med learning-by-doing som vi idag säger på svenska. Kanske är det dags att att damma av den metoden igen? Inte som en saliggörande lösning, inte som universalmetod överallt, man kanske som en instegsmodell. Som kan leda vidare till jobb eller stimulera till utbildning. Tillsammans med Stig Arne Bäckman har jag på uppdrag av Skandia – idéer för livet identifierat köpcentret på Frölunda Torg som plats för ett system där människor kan få validerad praktik. Vårt koncept bygger på enkelhet, tydlighet och engagemang. Praktikanterna skall veta vilket kunnande de skall få intyg på efter praktiken. Praktikgivarna skall veta vad som praktiken skall innehålla. Alla skall ha valt sin plats, och de som ger praktiken skall välkomna den som kommer till arbetsplatsen. Om det blir något krakel som har vi en modell att lösa det. Vi kallar det CentrumAkademin. Vi tror att det behövs Innanförskapare! Därför gör vi just detta.

Att alla deltagare får ett bevis för sitt lärande gör beviset till en inträdesbiljett till andra jobb och andra arbetsgivare. Till skillnad mot den gamla industrin där man ofta blev låst. Att kompetensbevisen beskriver färdigheter gör anställningsbarheten tydligare. Vi tror nämligen att i valet mellan arbetskraft med dokumenterad kompetens och okvalificerad men billig så är valet självklart för de seriösa. Och. Den som tar det första steget mot egenvärde och egenmakt ökar sin lust och möjlighet att gå vidare till utbildningar och nya jobb. Eller gå mot en formell utbildning…

Vi testar nu metoden på Frölunda Torg men för diskussioner med olika intressenter om hur konceptet kan tillämpas i bostads-/industriområden. Vår övertygelse är att många små företag är en outnyttjad kraft i arbetet för att engagera vår tids arbetskraftsreserv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *